Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.  Related Paintings of k. e. jansson :. | The Woods near Spandau | The Narrow Pass at La Hache | morning | Dramatiskt forslandskap med figurer och kvarnbyggnader | Landscape with Farm |
Related Artists:
Albert Auguste Fourie
French, 1854-1896
Pieter Janssens
Dutch Baroque Era Painter, 1623-ca.1682
Henri Leys
(18 February 1815 - 26 August 1869), also known as Henri Leys, was a Belgian painter and printmaker. Henri Leys was born and died in Antwerp. He studied with Mathieu Ignace Van Bree (1773-1839) at the Koninklijke Academie voor Schone Kunsten in Antwerp and then with his brother-in-law Ferdinand De Braekeleer (1792-1883). At the start of his career, he worked with the Belgian Romantic painter Egide Charles Gustave Wappers (1803-1874). Both artists were interested in nationalistic subjects painted in styles that owe much to the example of 16th- and 17th-century Flemish painting. In 1835 Leys went to Paris where he visited the studio of Eugene Delacroix and met Paul Delaroche. During the 1840s, Leys began painting scenes set in 16th-century Antwerp, combining details studied from life with a deliberately archaizing style reminiscent of 16th-century German painters like Albrecht Derer and Quinten Matsys. Some of the pictures have specific historical subjects, but others are genre scenes. With these pictures, he earned a following among many younger artists in Belgium as well as a considerable reputation in France, where he won a gold medal at the International Exhibition in Paris in 1855 for his historical painting The Mass of Berthal de Haze (Royal Museum of Fine Arts, Brussels). In 1862 Leys was created a baron by King Leopold I. At the time of his death, he was engaged in decorating the interior of the Antwerp Town Hall with monumental frescoes depicting the city's history (1863-9). There are easel replicas of these in Brussels. Among the artists who studied with him are James Tissot and Sir Lawrence Alma-Tadema. His best-known pupil is his nephew Henri De Braekeleer (1840-1888).